Fakta om Lana

Fakta

Ras: Tik, American Staffordshire Terrier (Amstaff)
Ålder: ca 1 år och 8 månader
Päls: Mörkbrun brindle med en liten vit yta på bröstet
Löpningar: januari -09, Juli -09, snart dax igen?!
Personlighet: Älskar barn, snäll, slickig, lätt till bus, galopperar som en galning när hon är lös, beroende av gos, kel och kärlek


ROLIGT

1: Har 9 ½ bröstvårta (den sista är ej utvecklad)

2: Växer hår mellan vissa tänder och tandkött (ej ovanligt iofs)

3: När hon vill leka hämtar hon en leksak och så ska man räcka ut en hand mot henne när hon kommer nära och då springer hon till andra sidan lägenheten och morrar. Sen kommer hon fram igen och så sträcker man ut armen. Om och om igen i dess oäääändlighet!

HISTORIA

Keith och jag hade under nästan ett års tid funderat på att skaffa en hud. Vi var inne på att köpa en boxer men även en amstaff hade man kollat in på blocket redan då. Vi ville köpa en vuxen hund eftersom vi inte hade någon erfarenhet, en hane skulle nog ha passat oss resonerade vi. Men vi hade inte råd och hade lagt det åt sidan.


Sommaren 2008 besökte vi Cypern och träffade Keiths gamla vänner. Ett av de unga paren hade en ensam hundvalp som ingen ville ha. De hade t.o.m. försökt ge bort henne. Hustrun var gravid i månad 8, de bodde i en etta o jobbade båda heltid. De kunde inte ta hand om valpen. Jag kommer ihåg hur det pirrade i magen, vi åkte iväg till deras lägenhet och fick träffa den sötaste valpen någonsin!

Jag vågade inte tro att det kunde bli verklighet att vi skulle kunna ta hand om valpen. Lite otäckt var det faktiskt då det var en valp och vi inte hade läst på alls om valpar. Sen så nafsade hon stenhårt hela hela tiden och hoppade konstant, snacka om sönderriven. Vi pratade med varann och Keith tog det slutliga beslutet, ja, vi skulle försöka få hem henne till Sverige!

Stockholm, Arlanda. Första torsdagen i aug -08. Hon hade mellanlandat i Amsterdam och genomlidit en resa på 12 timmar om jag mins rätt. Hon hade inget vatten när vi öppnade buren och hon stod i sitt eget kiss och bajs. Det var nästan så jag började gråta, hade ingen tagit hand om henne alls?! Men Lana, hon var den lyckliga hunden, och det verkade vara ett minne blott. Jag gick med henne längs flygplatsen medans killarna tvättade buren, sen skulle vi åka hem. Vi stannade så klart för att kissa henne på vägen, men det visste inte Lana, hon slappnade av inne i bilen i stället. Men vem kunde bli på dåligt humör den dagen?!