Det börjar bli verkligt nu

.

Det är ju helt otroligt egentligen att vi är i Thailand om några dagar! Ett par timmar i ett flygplan och så är man där sen, fukten och värmen som slår emot oss som en vägg. Jag har räknat ner dagarna sedan vi bokade biljetterna i aug/sep någon gång. 102 dagar var det innan vi skulle åka. Hur lång dit är det egentligen? Det är svårt att sätta ett finger på det. Men nu. Nu går jag omkring och jämför med allt jag kan den tid som är kvar. Senaste exemplet.

Jag lagade bakad potatis igår och brände handen på plåten. Jahopp, den blåsan kommer inte att ha läkt tills vi åker till Thailand! Jag kommer att sitta där på stranden och titta på min lilla sårskorpa och tänka på kalla Sverige. :)

I vanliga fall när jag inte är sjuk skulle det vara fem träningstillfällen kvar innan vi packar till Thailand. Det går så fort att träna igenom hela kroppen, hoppas det går lika fort att snart få stiga på planet som vi ska flyga med!

Det är ungefär så lång tid kvar som det tar för Keiths linser att landa i vår brevlåda efter att han har beställt dem. (Iofs är den tiden väldigt lång då Keith ofta beställer linser försent och går omkring halvblind och klagar hela dagarna! :p )

Så kan det vara. Är förresten fortfarande sjuk, har träningsvärk i magen då jag har hostat så mycket. Trodde att jag skulle bli tokig om jag inte fick träna på över en vecka. Men så har det inte varit! Jag har varit så sjuk att jag inte ens har orkat tänka på att röra fötterna snabbare än i släpgång. :p

Har kollat på film med Keith ikväll, nu ska vi snart sova!


.