Mitt första djur var en Guldhamster, Kickan. Jag vet inte hur gammal jag var eller hur länge jag hade henne men jag var ca 5 år kanske? Mamma och pappa hade snickrat ett litet mörkt trähus där det stod "KICKAN" över dörren. En dag hade hon lyckats rymma, ut.. Ut i trädgården! Men efter ca 2 veckor såg Alex henne i vår rabatt. Hon hade byggt en tunnel där hon bodde, men vi fångade in henne och satte henne i buren igen. Men.. Hamstrar hamstrar om ni förstår.. Hon vägrade äta, hon sparade all mat i kinderna och åt inte. Hon höll på att dö. Så beslöt att släppa ut henne igen till sitt andra hem! Det var det sista vi såg av henne. :)
Sedan skaffade vi oss kaniner också! Tre på en gång, en mamma med hennes två döttrar som hette Tuffy och Brunos? Kommer inte ihåg vad mamman hette men det var kanske Lotta. Dessa levde mycket länge enligt mig. :p Vi brukade släppa ut dem lösa någon gång i veckan men det kunde ta timmar att fånga in dem igen! När vi flyttade till Mjölby -98 hade en granne som också hade en kanin och då blev det självklart lättare att hitta och fånga in dem! :D Sålde dem något år senare.
Sedan inleddes min fågelperiod... 7 stycken slutade räkningen på! Det hela började med underbara undulaten Flax. Suuupertam... Han brukade sitta hos oss när vi åt frukost och snodde flingor från filskålen, ibland blev han helt kletig av filmjölk när han råkade trilla ner från skålkanten ner i filen. På kvällarna när vi åt kvällsmat satt han på våra axlar och traskade rakt ut på armen där man höll i mackan och åt på ostkanten! För det var ju alldeles för tungt att flyga iväg med den. ;) Skaffade senare en flickvän till till honom, en gul undulat, Soleil (sol på franska). Hon blev inte alls lika tam. En eftermiddag hade buren vält på balkongen där den ibland stod, Soleil var kvar i buren men inte Flax... Inte min favoritfågel... Plötsligt hörde jag hans kvitter! Några hus bort började jag leta, ringde på en dörr och frågade om jag kunde leta i deras trädgård, det gick bra. Han var inte där men i trädgården bredvid högt uppe i en björk såg jag honom! Hade inte tid att ringa på en till dörr så började klättra upp i trädet, och högt var det! Tanten som bodde där kom ut och skällde på mig, men gick faktiskt in direkt när jag berättade hur det låg till. Där var han, bara någon meter bort.. Närmare... Jag lockade på honom och klappade honom på magen för att han skulle kliva upp på mitt finger. Han flög, nej, han dök och gled iväg i luften från mig, så nära! Han flög faktiskt till björken på vår tomt nu! Sprang dit, hörde honom men såg honom inte, trädet var inte klätterbart... Det var det sista vi såg av honom. Soleil var nu ensam men hon överlevde inte sommaren. När vi var på semester hade mammas bror som såg efter huset hittat en hög med gula fjädrar i källaren, katten...
I mitt fotoalbum har jag skrivit " Det var det sista kortet på flax innan han rymde -01"
Ganska snart köpte jag två stycken hamstrar igen, Vilma och Tira. De var riktigt tama och fina! Skaffade katt samtidigt med det skriver jag om sedan, han var så rädd för hamstrarna! Sprang sin väg så fort de var lösa. :) Kommer ihåg när Tira dog... Jag satt med henne inlindad i en liten handduk vid matbordet och klappade henne lätt under tiden hon dog. Oj vad jag grät, men hade haft dem ett tag så de dog kanske av ålder? Jag begravde henne bakom krusbärsbuskarna i trädgården... Kommer inte ihåg vad som hände med Vilma, kanske hon dog strax efter av ensamhet, det kan ju vara så, men det var i så fall inte alls lika dramatiskt.
Jag och Vilma sommaren -02
Tira och en maskros -02
Hade tjatat en heeeel sommar om att få skaffa hund! Nej, det fick jag verkligen inte skaffa, men en katt kunde de gå med på! Hade hittat en underbar kattunge med dagen vi kom för att hämta henne hade kattmamman flyttat på alla kattungar utomhus någonstans. Tillslut hittade vi honom, Amos... :) När jag flyttade hemmifrån ville/fick jag inte ta med honom till en lägenhet så han bor fortfarande kvar hemma hos mamma och pappa! 2002 köpte vi honom så han är 8 år nu.
Amos som kattunge och våra hamstar.
Så nu hade jag "bara" Amos kvar. Eller? Skaffade en ny undulat, A-moll. Tyvärr blev han ihjälskrämd innan vi hade fått honom tam. En eländes svart katt hade tagit sig in i huset och hoppade upp på buren medan jag såg på. Skrämde iväg honom så klart men A-moll var lite stel... Han var död nästa morgon.
Letade efter större fågelutmaningar, det blev en Nymfparakit, Chico. Även han blev som Flax, suupertam! Den sällskapligaste fågeln av dem alla! Suck... Historien är denna. Efter ett tag skaffade jag en flickvän även till honom. Jag hade hoppats på att de skulle få ungar. Hon hette Mira. Här var vi på semester igen och de som tog hand om djur och hus denna gång ringde till oss bara två dagar efter att vi hade gett oss iväg. Mira var helt orkeslös och åt ingen mat. Det visade sig att hon hade en medfödd sjukdom då hon hade vatten i lungorna, hon dog väldigt snart... Chico överlevde förlusten och fick följa med mig till min egna lägenhet när jag flyttade hemifrån. Detta ångrar jag mest. Jag sålde Chico några månader senare, men han var helt ensam när jag gick i skolan hela dagarna och jag hade ingen lust att skaffa en till fågel att hålla honom sällskap. Men en sådan tam fågel får man leta länge efter.
Älskade Chico
Mira (dog ca 0607??) och Chico
Gifte mig nästa år och för först gången på många år hade jag inget husdjur alls. Var galen i fåglar så läste på lite och hittade en ras som hette Lovebirds. De måste från första början vara minst två annars dör de av ensamhet därav namnet Lovebirds som bildar band resten av livet. (Även de av samma kön.) Åkte ända till Trollhättan och köpte av en uppfödare. De var supersvåra att få tama då de var två och de skrek. Skrek. Skrek. Keith klagade varje dag. De skrek. :p Så sålde dem.
Okej, Keith klarar inte av fågel tjattret men jag ville, jag BEHÖVDE ta hand om något litet... Men vad? Keith kunde gå med på att skaffa ödlor, de är ju häftiga. Visst, bättre än inget tänkte jag! Hämtade två hon ödlor från Jönköping. Leopardgeckos. De hade vi till alldeles nyligen då vi sålde dem för de var så tråkiga och vi tog kanske inte hand om dem så mkt som de behövde.. Jag döpte min till Kiwi och Keith döpte sitt FÖRSTA husdjur till Nikita.
Under tiden vi hade ödlorna satsade vi på något större. Det jag flera åt tidigare hade tjatat på mina föräldrar om, en hund. Lana. Och historien om henne kan ni läsa under bokmärket "Hund" till höger i menyn!
haha jag tror inte ni är ämnade att ha fåglar;)
SvaraRaderahaha , oh hjääälllp! glad att jag aldrig har haft ett enda djur..
SvaraRaderaHaha! Nej, jag och fåglar leder bara till död och förtvivlan!
SvaraRadera